Oj oj. Här har det inte hänt saker sen Juli. Jag har inte haft intresset att skriva. Mycket har hänt och det är både på dess positiva och negativa sidor.
____

Kan ju börja med att säga, det första jag gjorde när jag kom hem från Bergen va att fixa bröllop med kusinerna, familjen och syster. Bröllopet va vackert som solen på dagen. :) Vi hade verkligen turen med oss dagen med stort D. Vi hade uppehåll från allt regn! Så det va riktigt kul för deras skull. Själv blev min födelsedag utebliven. Förutom från min kära vänner. Tack för den dagen :)
Hästen, gud vad jag hade saknat honom och jag längtade efter att få ha ett underbart slut på sommaren och en underbar början på hösten ute på älskade Ysunda. Men det gick snett, fick reda på att Magnus inte skulle ha kvar det och vi va ofrivilligt tvugna att flytta. Jag letade och letade men fann aldrig något stall. Tills en dag då Charlotta har en vännina som vill ha sällskap i sitt stall. Jag jobbade i alla fal lså gott jag kunde med honom. Mathilda gjorde ett bra jobb medans jag va borta. Tusen tack för det. Men när jag väl flyttade va det bara att börja om från början. Han blev en helt annan häst! Och i samma veva hade Madelen och jag börja åka ut till Ronny på Djurtorp, som är mycket intressant och lärorikt. Vi har haft många diskussioner om allt och inget. Tills jag förklarade inte alls länge sen för honom hur hästen beter sig. Han sa att det stinker adrenalin om mig. Jag tog åt mig. Just vid det ögonblicket föll alla pusselbitar på plats! Jag vågade inte titta på min häst på 2 dagar. Jag skämdes något enormt. Jag gick och ältade det han sagt till mig flera dagar tills jag kom fram till att jag måste vända på det, vilket jag gjorde och nu går allt i rätt riktning. Kritik är bra, bara man vänder det så att det blir bra kritik! Nu går i alla fall allt mycket bättre och vi har bott i nya stallet sedan 10.10.10.
Min kära vän Lindy och jag började också umgås med min gamla barndomsvän Henrik och med näbben, vilket ledde till kärlek mellan L och H. Kul för dom. Men på den resan slutade också Lindy och jag att umgås. Näst intill helt. Tycker det är jättetråkigt, för jag saknar henne. Hon eller vi började också umgås mer o mer med min kusin Johanna. Men jag "hoppade" av. Jag orkade inte med att umgås med dom samtidigt. Båda är trevliga och vi har trevligt när vi väl umgås men jag kände inte för det Och jag gör det fortfarande inte.
Angående jobb! Kära nån!!! Jag vill inte ens prata om det. Jag har sökt och sökt. Och ibland ångrar jag att jag ens åkte till Norge för just nu, har det bara ställt till det för mig. Jag har inget jobb, ingen inkomst. Jag gick till ams och skrev in mig. Ringde till alfa-kassan för att kunna börja stämpla. Men hur gick det då? Det gick inte alls, fick hem brev härom dagen om att dom beslutat att lägga ner mitt fall. Vad gör jag nu? Går till soc? Det vill jag inte. Så jag ska samla ork till att börja om.
Som tur är har jag träffat denna karl. Inte alls länge sen jag träffade honom, sist va för över 2 år sedan. Det är säkert många som kommer säga; det trodde jag aldrig. Men just nu känns allt så himla bra. Många kommer säkert bli besvikna på mig också. Men jag följer mitt hjärta till fullo för det känns rätt. I alla fall än så länge. Det va länge sen jag kände mig såhär glad. :)
____

Nog om allt detta just nu. Jag ska hoppa in i en varm dusch och sen väcka mamma o pappa som kom hem tidigt imorse.