Bara att acceptera.

Sitter och läser andras bloggar. Och jag måste bara säga det att ibland känns det verkligen som om man inte har något liv alls ! Och det kan vara ganska tråkigt. Vissa har en perfekt relation till sina föräldrar.. Eller en jättebra nära vän som man verkligen gör allt med. Eller så har man hur många vänner som helst. Och vissa känner hur många roliga och intressanta människor som helst !! Eller den perfekta pojkvännen. Eller så har dom allt. Inklusive ett jättebra jobb med den bästa lönen. Hur kommer man dit ? Hur kommer man såå långt i sitt liv ?

Jag säger så som att det känns som att jag håller på att tappa allt det där. Ibland vill jag bara sätta mig och gråta. Jag har ingen jättenära bästa vän som jag gör allt med längre. För hon flyttade till Norge och skaffade nya vänner och nytt jobb där. Men hon är fortfarande min vän. Min relation till mina föräldrar är bra men dom är aldrig hemma. Jag har inte det perfekta jobbet med den bästa lönen. Jag har ingen pojkvän. Jag känner inte alltför många intressanta människor ! Vart är jag på väg ?  Jag vet inte, men det är sådant som märks med tiden. Å andra sidan, är jag bara 20 år. Mitt liv har precis börjat !

Men det är bara att acceptera.


// A

Kommentarer
Postat av: Marre

Ibland hamnar man i "mellanrum" i livet där man inte tycker att det händer nånting alls, men dom är ändå nödvändiga så att man märker o uppskattar när livet är på topp igen :)



Btw ingen är perfekt;) Det är lätt o bli "hemmablind". Hare bra KRAM^^

2008-10-01 @ 23:04:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0